Det jobbiga med att vara hemma och vara sjuk är inte bara det att man är sjuk utan även att hjärnan börjar sätta gång å tänka alldeles för mycket. Jag är expert på att älta saker i mitt huvud fram å tillbaka om och om igen. Till slut vet man varken in eller ut.
Idag har det varit en sån dag då jag har legat å ältat allt. Det är fruktansvärt jobbigt.
Jag blir irriterad på mig själv när jag märker att personer som inte tillfört nått positivt till mig ändå lyckas ta så mycket energi av mig. Varför kan jag inte bara släppa dom personerna?
När det stället finns personer där ute som bryr sig tio gånger mer men som jag då istället känner att dom kväver mig.Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Nånstans känner jag att man borde tänka mer på någon som verkligen bryr sig än att tänka på någon som inte verkar bry sig.
Samtidigt som jag känner mig ganska så nöjd med mitt singel liv just nu så vill jag ändå ha någon att dela mitt liv med. Jag har alltid varit sån som tagit första kandidat (tror jag) men nu känns det som om jag verkligen granskar dom jag dejtar. Vilket är bra men kanske lite överdrivet, jag vet inte.
Som sagt hjärnan ältar allt fram å tillbaka hela tiden å inte blir jag klokare för det.
Tur att man har bloggen så man kan ösa ur sig lite :)
